Dikt 2

Kännslan finns där, sanningen skriker
och ärligt talat hade jag nog också skrikit med kniven mot strupen.
Om jag hade gjort hälften så mycket fel hade nog sanningen uttryckt sig annorlunda
men kännslan vart den samma.

I din värld är nog allt inte heller rosenrött
Och många gånger har jag funderat på om jag i dina ögon, i samma stund som sanningen i mina ögon inte längre visade rätt eller fel, upphörde att existera

Det är det jag är rädd för

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0