(Denna drömm drömmde jag som att det handlade om någon annan, som att någon läste upp en bok för mig)

Ett gammalt skepp stod i hamnen. Det var gamalt och övergivet. Mamma hade fått iden att vi skulle renovera det och segla ut på havet med det. Jag tyckte inte riktigt om idén men det var ju inte jag som bestämde. Mamma ville inte att jag skulle berätta för någon för det skulle väcka så mycket uppmärksamhet. Att jag skulle kunna hålla det här hemligt var enkelt, men att Per skulle hålla det var jag inte lika säker på.

Varje dag gick jag ner till hamnen och hjälpte mamma och min bror Per som gick i lågstadiet att renovera båten. Tanken på att vi kanske skulle åka ut på havet med denna stora sak skrämde mig.

I skolan gick det sämre och sämre. Mina vänner tyckte jag hade blivit så osocial att dem helt enkelt dizzade mig. Betygen gick oxå neråt eftersom jag inte hade mycket tid att plugga på.


Så kom den stora dagen tillslut. Avfärd.
Alla i familjen var glada, alla skrattade och stojjade. Pers ögon strålade av lycka. Mamma sa att det var stor risk att båten skulle sjunka eftersom vi inte var så bra på att renovera och det gjorde ju inte saken bättre.
Vi satte segel och flöt iväg. Det gick fint, vi flöt på, solen sken.
När vi kom ut på havet blev allt lungt. Fiskmåsarna flög med oss.
Efter ett tag ville jag och Per bada. Vi stannade skeppet och jag och Per gick längst bak i skeppet och hoppade i.
Det var svallkande och vattnet var salt.

Vi hörde hur ett flygplan närmade sig. Det kom närmare och närmare. Det var ett brittiskt gammeldags krigsflygplan. Jag hörde nått som smattra. Mamma skrek. Jag tittade bakot men mamma var borta.
Jag tittade mot Per. Vart var han?
Jag dök ner unter vattnet som sved i ögonen när jag försökte titta efter Per. Jag såg honom men hörde åter igen smattret. Per ryckte till och vattnet runt om honom blev rött. Jag stimmade närmre honom men kände hur det sved till i ryggen på mig. Ett skott hade träffat mig i ryggen och åkt igenom mig. Jag förde sakta handen mot magen och kände. Det var varmt och kletigt. Jag förstod att jag snart skulle dö.
Jag blundade och tror att jag slummrade till lite. När jag öppnade ögonen var allt vatten runt om mig rött. Det såg ut som en lampa kom emot mig. Kanske en räddnings båt. Jag ville ropa på hjälp men kunde inte. Lampan kom lärmre och närmre. Tillslut var allt helt vitt.


(brev)
'Hej idag har jag och Per spelat kort. Jag slog honom flera gånger. Sen loggade jag in på msn och berättade för alla där om vad jag gjort på dagen, det tog några minuter att få till det så att alla skulle slippa ställa följdfrågor som jag avskyr. Men så är det inte här, folk förstår mig mycket lättare. Men det kanske är för att det är mycket lättare att läsa av människor här.  
Ibland glömmer jag bort det, att jag är död. Man måste tänka långsamt så man inte glömmer bort det förflutna.
Men om man tänker på det så är det ju mycke lättare att rymma. Att rymma är ju enkelt om man gämför med det här. Att rymma är enkelt, Att dö är svårt'


Okey lite frågor nu då

1 Varför just i bokform? Varför handlade det inte om mig?
2 Varför kom det just ett brittiskt flygplan och varför kom det ens ett flygplan och sköt ner dem?
3 Varför slutade drömmen med ett brev?
4 Varför minns jag drömmen så väl?
5 Kan någon tyda drömmar isf hör av dig! x)